onsdag 7 maj 2014

Del 3, "Hur många fler barn ska behöva dö?!?"

"Hur många gånger ska jag behöva göra en socialtjänstanmälan? Räcker det inte med en gång?"

"Socialtjänsten har väl ändå ett register så de ser alla anmälningar gällande det barnet som gjorts överallt?"

"Om jag skickar in en lapp med alla barn som vi känner befinner sig i en viss zon av oro till er. Kan inte då ni se om ni redan har någon tidigare oro kring det barnet? Bara så vi vet att vi är på rätt väg"

"Jag tror att ett barn i mitt bostadsområde far illa... Visst kan jag göra en anonym anmälan? Vill inte att föräldrarna ska få veta att det är jag som anmält."

Alla frågor jag har fått mer än en gång & jag hoppas detta inlägg svarar på varför det inte är helt optimalt... 

Visste du att när det inkommer en anmälan till socialtjänsten så görs det alltid en så kallad "förhandsbedömning"... 

Detta gör man för att kolla om det finns något som socialtjänsten kan hjälpa till med... Det är nämligen inte alla problem & behov som ska eller ens kan lösas & tillgodoses av socialtjänsten... Socialtjänsten får bara inleda utredning då det finns ett sådant behov... 

En förhandsbedömning kan variera från att vara ett telefonsamtal med anmälaren till att träffa familjen... Dock får socialtjänsten inte ta några kontakter utanför familjen & anmälare för då inleds per automatik en utredning... 

Om anmälaren är anonym så försvinner ju möjligheten att kunna inhämta någon mer information vilket leder till att socialtjänsten endast kan ha kontakt med familjen... 

O handen på hjärtat så hur skulle du själv reagera om du blev kallad på ett möte till socialtjänsten där du får info om att någon påtalat att du gör fel?!? 

Jag tänker att det är väldigt få av oss som ens kan ta kritik i vardagen, på vårt jobb... Inte ens när kritiken kanske är berättigad & kommer från någon som man känner väl... & då gäller det "ändå bara" vårt jobb... 

Tänk dig då att en helt främmande person sitter framför dig & påstår att "någon anonym" har skrivit/ringt in till dem & berättat att denna någon tycker att du missköter dina barn... Hur många av som, med hand på hjärtat igen, hade i det läget tänkt helt opartiskt: "Hm, det kanske finns någon poäng i det du säger... Jag kanske missköter min familj & skulle kanske därför vara i behov av något stöd som jag inte ens visste jag va i behov av." 

Inte så många av oss som känner att just den rocken va så bekväm att böra, eller hur?!? 

Detta är alltså svaret på varför du inte bör göra en anonym anmälan... Helt ärligt så anser jag att man i det läget faktiskt dubbelsviker barnet... Uppenbarligen ser man detta barnet så pass att man inser att han/hon far illa... men man vill inte ha obehaget för att stå för vad man sett... Det får någon annan göra... "Nånannanismen"

Visste du att alla förhandsbedömningar som inte leder till utredning försvinner från socialtjänstens register om inte familjen varit aktuell tidigare... Då läggs en papperskopia (allt finns inte i datasystemet) i familjens akt... som oftast ligger nere i ett arkiv... 

Förstår du vad detta innebär?!? Ett barn kan alltså varit aktuell på socialtjänsten 15 gånger genom olika förhandsbedömningar... En summa som vi alla hade reagerat på & tänkt att något måste ju alla dessa anmälningar peka på... 

Om då det aldrig inletts en utredning så finns det inte ett spår av dessa 15 anmälningarna... Galet eller hur?!?? 

Detta är anledning till att du alltid bör anmäla om du tycker problemet kvarstår fast du redan gjort en anmälan... Din andra, tredje eller fjärde anmäla är kanske den som gjorde att socialtjänsten kunde inleda utredning... om inte annars så för att det inkommit ett flertal anmälningar under en kortare period... 

Varför är det då så här tänker du... Hur kan förhandsbedömningarna försvinna?!? Ja, det där är "the million dollar question"... 

Svaret är att vi i Sverige har en extremt starkt integritet som skyddas av lagstiftningen... Alltså skall en familj inte kunna "stämplas" om inget har hänt... 

Tänk om vi hade haft samma filosofi inom polisen att vissa brottsmisstankar försvann om man inte kunde gå vidare i utredning efter ett par inledande samtal... Hade ju aldrig hänt... Sverige hade ju gormat för full hals... "Lös våra brott med alla medel!!" 

Om du någonsin varit målsägande (utsatt) eller misstänkt i en polisanmälan så finns det alltid kvar i deras register... Visst, registret rensas men du kan ändå söka på det för att få veta att det lagts i arkivet... Sen kan du knata dit & kolla om du vill... 

Tänk va bra det skulle vara om något liknade fanns inom socialtjänsten & för den delen även sjukvården... Något sökbart register så du skulle kunna få en hint om var detta barn varit aktuell så du vet vart du ska börja leta... 

Min tanke är att integritetsskyddet kommer tyvärr alltid att vinna i "Trygghetsnarkomanlandet Sverige"... Vilket gör att denna information aldrig kommer släppas fri i vårt land... Men min lösning på problemet är hyfsat enkel ;) 

För ett par år sedan fanns det ett fåtal personer, typ 3 eller nått, som jobbade med personer som hade skyddas id... Om du ringde till Skatteverket & ville få ut någon info så blev du kopplad till någon av dessa handläggare... De frågade vem du var, varför du vill ha denna info, vad den ska användas till osv... De bad om dina kontaktuppgifter & sedan ringde en chef upp & du kanske fick ut din efterfrågade info... Vet inte om det funkar likadant idag... Men min grundtanke bygger iaf på detta... 

Låt säga att det fanns en myndighet, låt säga Socialstyrelsen, som hade tillgång till alla socialtjänstsregister i hela landet & alla förhandsbedömningar som görs, även de där utredning inte inleds... 

Då skulle en handläggare i alla ärendet kunna göra en skriftlig begäran till Socialstyrelsen för att få veta var denna familj varit aktuell tidigare... Sen kan enskild handläggare ta kontakt med respektive kommun & begära in handlingar... 

Men tyvärr ser jag inte att detta system kommer implementeras den närmaste tiden... 

Så fram tills dess ;) anmäl... Så vi inte är en del av problemet utan istället en del av lösningen för detta barn... ❤️

2 kommentarer:

  1. Lina! Bra skrivet! Både informativt för de som inte vet så mycket om hur det fungerar och bekräftande för oss som vet och är eller har varit inne i ”snurren”.

    Som en av de sist nämnda fastnar jag för och håller med om dessa viktiga meningar/passager:

    Del 1:
    ”Men jag hävdar ändå att det viktigast av allt är ändå att det finns en ledning som förstår sitt uppdrag, ett led med chefer som vet vad de sysslar med & som alltid, alltid finns där som stöttning till sina handläggare... ”

    Del 2:
    ”Du kanske är den som "ser" barnet mest av någon på hela dagen... Våga då äga ditt ansvar & tänk att du våga se... Det finns alltid en risk att du missuppfattat situationen, inte så kul alla gånger... Men ännu värre, tänk om du hade rätt & inte agerade!!!”

    Del 3:
    ”Om anmälaren är anonym så försvinner ju möjligheten att kunna inhämta någon mer information vilket leder till att socialtjänsten endast kan ha kontakt med familjen...

    O handen på hjärtat så hur skulle du själv reagera om du blev kallad på ett möte till socialtjänsten där du får info om att någon påtalat att du gör fel?!? ”

    Sammanfattningsvis, det jag vill lyfta fram är: Bra ledarskap, att de som arbetar med eller ser barn som far illa vågar agera och att de vågar stå för det är A och O och ovärderligt för att en socialarbetare ska kunna göra det dom kan för att hjälpa barn i nöd!!!

    /Moncan

    SvaraRadera