Jag har träffat min toastmadam-kollega inför kommande decemberbröllop... & det känns som det häringa kommer bli huur bra som helst :) vi insåg snabbt att världen är sjukt liten... Hennes syster har varit min danstränare, jag har jobbat som brevbärare & cyklat många postrunder med hennes pappa & fikat otaliga koppar kaffe & mumsat mackor hos hennes mamma... Så K är den enda i familjen jag inte träffat förrän nu... It's was meant to be ;)
Känner att våra minner på denna bild beskriver tonläget på kräftskivan mer än något annat :)
Jag har fått den hittills mest originella raggningsrepliken... "Du har former som en Moraklocka"... Mitt svar va typ... "Tack, antar jag?!?"
Har fått säga nejdå igen till mannen i mitt liv (för tillfället) & saknaden är total... Han har ju liksom en förmåga att claima sin plats så att säga... Känslan blir allt som oftast att om han skulle kunna prata skulle han säga: "Jag va liksom här först"
Det sjuka är att han ger sig liksom inte så lätt heller ;)
Åkte hem från Skåne idag med pojkarna... Men innan det ville sötnosarna komma & fika med min mamma... Behöver jag säga att de föll mamma på läppen... Vet inte när mammas log som mest, när hon fick veta att P sjungit i ett dansband eller att S varit med & gjort blommorna till lilla Sessans dop (troligtvis det sistnämnda för min lilla royalist mamma ;))
Väl uppe i storstaden igen så for jag direkt på en överraskningsfödelsedagsmiddag för en väldigt nära & kär vän... Alla borde ha en kille som hennes i sitt liv... Finaste människorna i världen ❤
God natt världen...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar