Den liksom bara slet sig... Huga!

Nu är den avklarad... Det där första tillfället som är sådandäringa pinsamt att man nästan avlider...

Ämnet som det finns ett helt SATC-avsnitt kring där Carrie gör det i sängen framför Mr Big... Han börjar asgarva & hon kryper förödmjukad ner under täcket... Mr Big håller då på att dö av skratt när han påtalar att under täcket kanske är just det sämsta stället att vara på just då...

Japp, that's right... Jag pruttade framför min darling... Den liksom bara slet sig & i ärlighetens namn är jag osäker på vem som blev mest förvånad... jag vet dock vem som skrattade högst... Darlingen!!!

Nu är det ute i offentligheten eter, that's right boys... Vi tjejer pruttar inte bara små rosa moln som luktar hallon ;)

Helgen har som vanligt (sååå underbart att det är just det nu för tiden... "som vanligt"... Magiskt) innefattat en massa mys med Darlingen...

Av någon anledning så brukar "en massa mys" gå hand i hand med att kärlekshandtagen blir lite mer "mysiga" ;) så då är ju alltid nyheter som dessa välkomna...



Denna sensation, denna absoluta sanning (den stor ju trots allt i Aftonbladet så det bara mååste ju vara sant ;)) firades lite extrema på kvällen när Fredagsmyset slog på för fullt...



Finns få saker som slår mysfrukostar i pyjamas framför tv:n med massa gott & färskpressad juice ❤



Sen var det dax för att fixa till lite middag innan jag va redo att slänga på den lilla svarta & bege mig in till city för en kväll med brudarna (& några sköns duds oxå ;))... Vi skulle fira J som fyllde år...



En försenad (eller för tidig, beroende på hur man ser det) julklapp, till en liten grabb som snart kommer komma & förgylla vår tjejliga, skulle oxå levereras...



I paketet låg dessa små skönheter... Jag tänker att eftersom jag (Converse-freaket) kommer hänga massor med lilla underverket så måste vi ju vara kittade att matcha varann ;)

La sen (lite på lyset) upp denna bild på instagram/fejjan... För att välkomna detta lilla liv & säga att vi längtar efter honom...



Självklart (fast inte för mig just i det läget) så trodde ju allmänheten så klart att det va min mage... Så efter att lyckönskningarna börjat trilla in så kände jag mig tvungen att göra en dementi-status uppdatering... Alltså, den ultimata efterföljden som ger dig direkt feed-back på att din förra uppdatering inte va i världsklass ;)

På vägen hem, lite smålullig & rund under fötterna så såg jag denna magiska blåa skylt i den kalla januarinatten...



Vackrare ord just då kan inte finnas...

Igår gav jag upp på "50 nyanser av honom"... Jag är ledsen att säga det men herre min skapare vilken tradig (tråkig för er Sthlm:are ;)) bok... Klockorna stannar ju de första 3,5 timmen som man lyssna så trist den är... & sen helt plötsligt smäller det till & då gör de ta mig tusan inget (& då menar jag INGET) annat än att nuppa & diskutera kontrakt & regler... Bara de punkter som ingår i regelverket i kontraktet tog 20 minuter att lyssna igenom... 20!!!

Som om inte det vore nog så måste jag erkänna att jag stör mig sjukt mycket på den kvinnliga huvudrollsinnehavare, Anastasia Steele... Ett större våp får man ju leta efter... Hon nedvärdera sig själv heeeela tiden & det där är ett kvinnoideal som jag har oerhört svårt att identifiera mig med... Det hade varit sjukt mycket mer spännande att se hur en stark & självständigt kvinna skulle tampas med dilemmat att bli kontrollerad... När det kommer till Anastasia (alltså bara namnet gör ju att man blir irriterad) så känns det som att hon redan innan hon träffa Mr Grey skulle behövt någon som sa till henne hur hon satte på sig byxorna på morgonen... O by the way Anastasia, om du läser detta så tar man på de ett byxben i taget ;)

Boken är ju även sjukt overklig... Hon, en oskuld... Men trots det så går det för henne heeeela tiden... hon kommer till höger & vänster även när han typ inte ens rör henne... I think not!

Han, tidernas mesta hingst... Men trots det blir han heeelt tagen av hennes förmågor i sängen... Ehhh, skulle inte tro det!



Nej, jag gav det exakt 7 timmar & 35 minuter & 47 sekunder... & det är tid jag aldrig får tillbaka... Bara tanken på att boken är 20 timmar lång gör att jag får rysningar längst ryggraden... & då tyvärr inte av den sort jag trodde att boken skulle framkalla ;)

Igår kväll gav vi oss in på den stora jakten efter att hitta på receptet till tidernas godaste hemmagjorda dippa :)



Om ni gillar starkt så kommer ni älska denna... Alla mått är ca... Msn höfter liksom fram som min mormor alltid gjorde & det blev alltid ljuvliga resultat ❤
3 dl gräddfil
1 dl sweet chilisås
0,5 lime
1 riven habanero
2 rivna vitlöksklyftor
Svartpeppar
Grillkrydda
Enjoy :)

Dagen började mycket trevligt... Fick en kaffe & bulle på Östra station :) hoppas magin håller i sig under dagen...



Kom ihåg, just nu är vi så långt ifrån nästa måndag som vi kan vara ;)







- Posted using BlogPress from my iPhone