DINK...

Igår va jag på lunch med en kär vän som jag tyvärr inte träffats på lääänge... Närmare bestämt 48 veckor... Japp, S hade räknat efter ;) 

Vi har precis upptäckt att vi jobbar typ 124 meter ifrån varandra vilket känns sååå härligt :) Nu är det slut på icke-träffadet, & istället blir det minst 1 lunch i veckan :) 

Vi träffades på mitt första jobb i Sthlm... Vi jobbade på olika avdelningar & hade egentligen inte så mycket med varann att göra, men det va liksom meningen att vi skulle hitta varann... 

En dag skickade jag, i sann Lina-anda, ut ett mail till alla på kontoret... Kända & icke-kända men frågan om någon va sugen på att hänga med på bio... Det kom 1 svar tillbaka, & NEJ, det jobbade inte 4 personer på kontoret utan typ måånga fler :) varför det bara kom 1 svar väljer, iaf jag, att tolka som någon form av gudomlig ingripande för att säkerställa att det bara skulle bli vi ;) 

Iaf så gick vi på bio & sen vidare på ett glas vin... & ni som känner oss båda vet hur lika vi är & huuuur dampiga & snackiga vi är :) Det finns ingen bild i världen som kan beskriva oss två bättre än den här... 

Vi pratade såå mycket att vi inte ens märkte att stället hade stängt & de höll på att dra undan vårt bord från oss ;) 

Det fanns iaf massor att gå igenom på lunchen igår... Det va ju trots allt 48 veckor sen sist ;) 

Ett ämne vi kom in på presentera sig nästan själv med denna bild... 

Något som vi båda två känner typ precis likadant om... Ungefär :) 

De handlar inte om dilemmat att "behöva" raka hår lite här & där... Som den hårfobiker jag är har jag inga problem med hårlöshet! 

Det handlar inte om det faktum att bh:ar är obekväma... Även om just det ämnes skulle kunna fylla en egen blogg... 

Nej det handlar om det sista ämnet...  Frågan om att skaffa barn... 

Jag vet helt ärligt inte om jag vill ha barn... Ta mig inte fel, det finns några knoddar här & var som jag verkligen älskar som om de vore mina egna ❤️ Men jag vet inte om jag vill ha någon egen på heltid... Men inget är ju ristat i sten men detta är vad jag känner just nu iaf... 

Jag får den här frågan ställd till mig lite då & då... "När är det dax för er att skaffa barn?" Jag undrar lite stilla om min darling få den frågan ställt till sig ens någon gång... 

Frågan är ju iofs inte heelt oväntad med tanke på vår ålder med mera... & frågan är okej att ställa, iaf för mig... det är frågorna som brukar följa efter som gör mig lite fundersam...

När detta ämne kommer upp så är det sällan som jag inte känner att den som frågar liksom vill övertyga mig om hur fantastiskt det är med barn & hur mycket jag skulle missa om jag inte skaffar några eller att jag kanske kommer att ångra mig längre fram i livet... Men spontant känner jag att jag inte kan skaffa barn för att jag kanske kommer att sakna något i framtiden... 

Jag förstår intellektuellt att om man får ett barn så kommer man älska den knodden mer än något annat på jorden (iaf hoppas man att så är fallet... glöm inte vad jag har jobbat med & vad jag fortfarande möter varje dag på mitt kontor... Mitt yrkesval väcker många tankar & känslor, många gånger ser man hur 2 fullt vanliga vuxna, som en gång valt varandra & älskat att vakna ihop varje dag, kan bli som helt förbytta när det kommer till barnen när de inte längre väljer varann som par... Det är den kompletta bilden av ett säkert preventivmedel ;))... Men det är just det som är grejen för mig... Jag har idag redan allt jag önskar mig i mitt liv & jag vet ärligt inte om jag vill ändra det... 

Som det ser ut idag så kan vi leva det liv vi vill med bland annat resor, god mat & gott vin, sova länge, vara spontana, dra ut på äventyr kl 02 om vi så skulle vilja ;) Vi har all tid i världen att sitta & prata om kriserna i världen, om vart sommarsemestern skall gå eller om vi ska träna sent imorgon kväll utan att bli avbrutna eller fundera på om vi får tag i en barnvakt... 

Jag gillar att jag kan sitta på fredagen & se fram emot en helt obokad helg där det största projektet är att ta sig från sängen till soffan... istället för att fundera på hur logistiken skall se ut för att vi ska hinna från fotbollsträningen till dansuppvisningen & lyckas få in ett mellanmål i bilen... Helst ett som inte kladdar ;) 

Jag förstår att om vi fick barn så skulle jag se på dessa punkter med helt andra ögon... Men faktum kvarstår ändå att idag vet jag vad jag har medan jag inte vet hur det skulle bli med en tredje individ i vårt hem... & du som läser detta tänker kanske att jag skulle kunna fortsätta med allt det jag skrev ovan... Knodden får helt enkelt hänga på :) 

Absolut... Det är jag oxå införstådd med & jag tänker att om man vill så finns det alltid en väg... Dock hävdar jag bestämt att ord som "flexibel" & "oplanerat" får en helt ny mening när barn kommer in i bilden... & det är med full rätta... Jag tänker oxå (doing a loooot of thinking today ;)) att om man väl ta det stora beslutet att skaffa barn så ska man oxå låta dem få ta sin plats! 

Jag vill inte på något sätt klanka ner på de som valt att skaffa barn... Jag vill bara be om samma möjlighet, att få göra mina val utan att känna mig konstig, ifrågasatt, misstrodd eller som att jag kanske kommer ångra mig någon dag... 

Så jag tror att det jag vill få sagt är att om du hamnar i denna diskussionen & du är på den "frågande sidan" & du får svarat att personen framför dig nog inte vill skaffa barn... 

Får jag då bara be dig lite försynt om en tjänst :) Säg då inte: "Är det verkligen så?" Det är förmodligen sant & det som kan ligga i bagaget på beslutet kan vara bland annat allt det som jag skrivit här ovan... Det är alltså inte längre lika "enkelt" som vill jag ha barn eller inte? 

& skulle det av någon anledning vara så att personen framför dig inte talar sanning så ge då henne/honom möjlighet att ljuga om man nu av någon anledning vill det... tids nog, om ni är tajta nog, kommer det ärliga svaret... 

& till sist vill jag även bara slänga in det faktum att vissa faktiskt inte kan få barn trots att de kanske inget annat vill... Då finns risken att ditt ifrågasättande gör riktigt riktigt ont... 

Seriöst det blev här :) Så jag avslutar denna del med konstaterandet att jag & Darlingen är iaf nu nöjda med att vara DINK = Double Income No Kids ;) 

Dagens "vardagsspaning á la Olsson" är denna kvinna som satt bredvid mig på tuben igår... 

Hon äter på riktigt upp hela (& då menar jag heela) apelsinen... Med skal & allt... Vips så vad den liksom bara väck... 

För en person som jag, som klöks (för er icke-skåningar så betyder det att man kväljs) av bara tanke på att behöva äta den vita innerisoleringen på frukten kan inte ens beskriva hur klöksig jag blev av denna syn... & det värsta av allt... Jag kunde INTE sluta kolla... Huvaliga!!! 

Over and out...