Läser Zlatans bok nu & tycker att den är grymt bra... Just nu sitter jag & tittar på första matchen med honom sen jag började läsa & jag kommer på mig själv att sitta & vara lite beskyddande över honom...
Jag VET att det låter HEELT galet... men varendaste del av mitt socialarbetar hjärta blöder för honom när jag vet hur hans uppväxt vara...
Må varendaste människa som någonsin kommer i närheten av barn/ungdomar läsa den & ta till sig allt allt...
Tänker bland annat framförallt på hur man bemöter varann... Hur man alltid går in med förutfattade meningar, även när man försöker vara ofärgad... Säger inte att det är lätt men det innebär, i min värld, bara att man får jobba hårdare...
I boken är där ett avsnitt där Zlatan beskriver hur hans pappa väljer att låta bli att betala hyran en månad för att Zlatan ska kunna följa med laget på en utlandsresa... Direkt tänkte jag på hur det hade sett ut på ett socialkontor om hans pappa hade blivit dit kallad för ett samtal...
Vill vara tydlig med att då menar jag INTE att det sitter någon kallhamrad & känslokall soc.sek där... Men med tanke på hur Zlatan beskriver sin pappa så känns det inte som han skulle komma dit & be om hjälp utan snarare leva rövare...
Vad jag önska där vore om vi alla skulle kunna mötas på ett sätt som är mer nära sanningen... Jag vet ju vilka mirakel det kan bli när man som soc.sek & den man möter kan mötas i ett samförstånd av gemensam respekt...
Då kan vi flytta berg tillsammans...
Jag kommer alltid finnas här när du är redo för min hjälp...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar