Min mormor va en stålkvinna utan dess like...
Hon hade reumatiskvärk, stelopererad i båda handlederna, konstgjorda leder i alla fingrarna, bytt båda knälederna, förkortat fötterna (pga operationer i samband med sin värk) från storlek 38 till 35, benskörhet så man kunde inte krama henne för hårt eftersom revbenen då gick i sönder & kärlkramp i bröstet... Trots detta hörde jag aldrig någonsin henne klaga... Hon älskade att ha folk runt sig & bakade de godaste kringlorna ni kan tänka er...
Hennes framtidsvisioner va dock inte alltid helt spot on... Så som när hon (på 50-talet) lyssnade på denna sång & hennes kommentar var: "Detta, det är musik de... Den där Elvis kommer aldrig att slå"
http://open.spotify.com/track/5xv8SFg7ydYKdUJ33MAZeI
Fantastiska mormor... Jag önskar inget hellre än att du fått lära känna mig som vuxen (mormor dog när jag var 14 år). Du saknas mig varendaste dag!!!
<3 <3 <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar