Träffade idag en person i tjänsten som uttryckte sig så här om mitt jobb: "Det måste ju va sjukt svårt för dig när du känner igen någon på stan som du träffats i tjänsten... Hur löser du det egentligen?"
Mitt svar va att om jag bara känner igen varifrån jag känner igen personen ifrån så är det ingen fara, då går jag in i min yrkesroll med allt vad det innebär... Värre är det när jag inte kan placera personen, personen inte heller känner igen vart de träffar mig & vi kommer att börja prata om att vi känner igen varann... Tro mig, det har hänt... & jag insåg först av oss vart vi setts... & tro mig, det är en sak som bara händer vid ett tillfälle, eftersom man aldrig glömmer den blicken man får när det även går upp för den andre...
Men jag tänker idag stanna kvar en stund i just mitt jobb... För jag vill få en sak sagt... & det är att det finns ingen annanstans jag hellre vill va & tillbringa mina 40 arbetstimmar/vecka på än där jag är...
Jag lyckades vid 35-års ålder (alltså för 2 år sen) landa mitt absoluta drömjobb & har sen fått förmånen att använda hela min personlighet till att tillsammans med massa fina kollegor på olika håll forma fram ett Barncentrum som jag är oerhört stolt över att vara samordnare för...
Nog pratat om jobb :) Nu sitter jag ju nämligen på tuben på väg att återigen få återgå till en efterlängtad rutin av barnvakt & finaste sessanmys ❤❤❤
& idag är en stor dag... Ett stycke 3-års present skall nämligen levereras ❤
Framsida...
& baksida...
Lite kul är det att mamma gjorde en likadan klänning till mig från exakt detta mönster när jag va lika gammal...
Den har legat & bränt i mitt minne ända sedan den blev klar i somras... Sessan älskar ju lila så det är klart att Sessan ska ha en lila klänning ❤
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar