Höga berg och djupa dalar...

Dagen började så fantastisk... jag satt på bussen på morgonen och in kommer min blivande man (fast jag har fortfarande inte berättat det) Arn Magnusson!!! Han är ju så infernaliskt vacker... Genast kände jag på mig att detta skulle bli en av de där härliga dagarna som man bara hämtar näring av... ack vad jag misstog mig...



Jag och min kära kollega skulle idag åka till Dalarna (japp, jag skrev Dalarna) i tjänsten... Vi skulle dit för att lämna över jobb, som vi trodde (fel av oss) att det var förankrat på alla håll och kanter... ack ack, du naiva själ...



I alla fall, så innan vi satte oss i bilen och skulle bege oss så tänkte vi att vi skulle unna oss lite lyx så här på denna resdag, nämligen vi skulle köpa frukost på café Gateaux (ett lite mer exlusivt fik) men redan där började förbannelsen falla över denna dag... jag fick tugga det sista av mitt kaffe eftersom det var mer sump än vatten i kaffet... ungefär i samma takt fortsatte sedan dagen...



Vi blev ca 1 timme och 15 minuter sena till mötet, bland annat på grund av Hitta.se kartor... dessa djävulens avkomma skulle kunna göra vem som helst till massmördare... för alla er som har använt er av dessa vet att favorit meningen på det kontoret där man skapar dem är "sväng höger/vänster in på" utan någon som helst hänvisning till gatunamn eller något annat, i alla fall så va vi ju lyckliga över att vi fått ett nr på vägen, nämligen väg 67, vi åkte runt i ca 40 minuter i den obebyggda obygden och letade efter väg 67, utan någon framgång... till slut hittade vi en mack som vi gick in och frågade om hjälp... då säger denna man, lite väl glatt... "ja men väg 67 finns ju inte längre, den är ju nu ersatt av nya fäladsvägen"... som om detta var någon information som visats på tv 4 nyheterna... suck!!!



I alla fall, efter att ha fått köra tillbaka en bra bit var vi då äntligen på väg... Då blir vi uppringda av chefen på kontoret som vi var på väg till... hon deklarerade klart och tydligt för oss (på högtalartelefon) att det vi trodde var klappat och klart inte ens hade lämnat ritbordet... som den lilla våta fläck jag då var i bilstolen sa jag det enda som jag kunde komma på... "Vi får nog ta detta med våra chefer"... Hon berättade även för oss att då vi var sena hade hon ingen möjlighet att träffa oss (vilket jag i o för sig kan förstå) men detta innebär alltså att jag och Lotta åkte alltså till Dalarna för att äta lunch och sedan vänd om och köra hem igen...



Vi ska inte ens prata om maten som vi fick, det var riktigt dålig... och då menar jag inte att vi inte gillade smaken utan snarare dålig som i blivande magsjuk dålig... och ni som vet hur jag mådde efter min matförgiftning inser ju nu snabbt hur nojjig jag blev... detta är faktiskt första gången som jag skickat tillbaka maten och begärt ny...



Så, då bär det av hemåt mot vad vi tänkte var ett varmt kontor med kärleksfulla kollegor som skulle stå där med nybryggt kaffe och nybakade bullar... ack nej, min inte så kära kollega (i alla fall inte idag) säger till oss när vi berättar om vår helvetiska dag (jag har bara berättat en bråkdel) "ja, ja det kommer att komma dagar som är mycket värre"... hm, vet inte ens vad jag ska säga!!!



O till råga på allt har jag fått ett skavsår (mellan skinkorna) fattar man något, det är väl från allt sittande idag...



Ja ja, jag försöker finna någon tröst i Scarlett O´Haras ord... Tomorrow is another day!!!



kramkram från mig =)