Detta har varit min verklighet senaste tiden... För ca 2-3 veckor sen upptäckte kärleken en knöl & min första reaktion va: "Äsch, det är nog bara en körtel"
Men eftersom jag känner mig själv & vet att det bor en liten (läs mellanstor... Äsch, vem ljuger jag för egentligen... Läs gigantisk ;)) hypokondriker inom mig så låg det där fast & gnagde... Jag började själv klämma & känna tills jag till slut kände knutor överallt!!!
Då va det dax att ringa & boka tid för undersökning... Detta är ju ett fenomen som jag vet mer än jag önskar att jag visste om eftersom jag gått igenom dessa undersökningar flera gånger tidigare...
Min mamma fick bröstcancer när hon va 40, alltså bara 3 år äldre än jag är idag... Fasiken bara ordet i sig själv är sjukt obehagligt...
Bröst, något som är förknippat med så mkt fint... Att bli varm i bröstet, hjärtat sitter där, amning & inte att förglömma att bröst är jäkligt fina i alla former :)
& sen ordet cancer... Det är få ord som kan skapa dålig stämning lika snabbt... Det går hand i hand med oro & rädsla...
Iaf så va jag 12 år när mamma fick sin diagnos... & på riktigt så levde jag den närmaste tiden efter det i fullständig övertygelse att det betydde en sak & endast en sak... Att när jag gick till skolan på morgonen så va jag inte säker på att min mamma skulle finnas kvar när jag kom hem från skolan...
Nu gick det tack & lov bra för min mamma... Hon är en stark person som även engagerat sig i Victoria, en bröstcancer förening & hon har massor med kunskap inom området & är en trygg person att prata med i dessas & andra stunder... Visste ni att idag klara sjukvården 8 av 10 som får diagnosen... Grymt bra...
& på tal om sjukvård så måste jag bara stanna upp vid det en stund... Det klagas massor både här & där på sjukvården i Sverige men jag tänker istället hylla den...
Varje människa som rest längre än till Danmark inser ju snabbt vilken tur vi har som lever här...
Jag tog mod till mig att ringa i tisdags & hade tid idag... 48 timmar senare... & då inte bara tid för att träffa en läkare & få en remiss... utan tid för undersökning, mammografi, ultraljud & cytologprov (när de drar ut vätska ur knutan)... & som om inte det va nog så visade det sig att jag (på grund av att jag varit & tagit cellprov & behövde uppsöka akuten för min bristning i vaden innan i år) så har jag nått upp till taket för vad vi behöver betala... 1100 kr på ett år sen får vi frikort... Alltså behövde jag idag enbart betala 150 kr + att jag nu har fri sjukvård fram till maj 2013... Det är helt galet bra!!!
Jag tycker självklart precis som alla andra att det är toppenbra att man uppmärksammar denna sjukdom & samlar in pengar till forskning... Men just denna oktober har det varit sjukt jobbigt att inte ens kunna gå in i lokala Ica utan att påminnas...
Pratade med den jättebraiga personalen på BröstCentrum city inne på Drottninggatan & de höll med mig & plus att de sa att det är synd att det aldrig framgår att det faktiskt är väldigt sällan som knutorna är elakartade...
Inser, när jag pratar om detta med mina medkvinnor att det är faktiskt få som har koll på sina "flickor" :) Ett råd från mig till er är att regelbundet göra en koll i duschen... Om inget annat än för att kunna lära känna dem så OM det skulle uppstå en förändring så hittas den snabbt :)
Just det... Alla läkare & sköterskor som jag träffa idag (alla 4) sa att allt såg bra ut & att jag inte ska oroa mig för något... De tog cytologprovet bara för säkerhetskull & det svaret får jag om ca 1 vecka... Så i sann "hypokondri-Olsson"-anda så kommer oron inte att släppa helt förrän då men jag känner mig hyfsat lugn i själen...
Detta blev ett långt, seriöst & självutlämnande inlägg men ibland är det helt enkelt så att inget annat får rum i hjärnan...
Kärlek ❤❤❤
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar