Först fick jag ett par superfina öronhängen, sen en mysig övernattning med bastu & bad på Domarudden med finaste vännerna & nu i lördags va det dax för sista delen :) Jag & bästa T & L va på Timbuktu & Damn:s 10 års jubileum på Hovet...
Det va en riktigt sjukt bra konsert... Skönast va ändå när kvällens största jubel kom... Det som höll på att lyfta taket på Hovet... Mr T sa: "När jag vaknade upp & insåg att SD hade visat att de va det som jag alltid vetat... då blev jag lättad... jag tänkte att nu måste ju alla se vad de verkligen är"... Roligast va ändå de två snubbar som snabbt lämna golvet då... A little to close too home kanske;)
Sen fortsatte han med att skandera: "Jag kommer inte ge mig, förrän Jimmie är med mig" :) hur skönt som helst...
Jag måste säga att han är en extremt ödmjuk artist... Till skillnad från Rhianna som tydligen lät sina fans vänta i 3 timmar igår innan hon börja... 3 timmar!!!
Jag menar... Kvinnan bor på Grand & spelar på Berns... Även om hon skulle bestämma sig för att åla sig fram till scenen från sitt hotellrum så skulle det ta mig tusan ta mindre tid...
Timbuktu & Damn skulle börja 20 & sluta 22... De började 20:12 & slutade 22:37... Utan paus! Så under 2 timmar & 25 minuter så höll de igång som om domedagen skulle komma imorgon... Fantastisk energi & glädje :)
Det va till & med så att efter bandet blivit inropade på äkta obligatorisk "en gång till"-mané & sen spelat några sånger till... tackat för sig igen & folk började röra sig mot utgångarna efter det att applåderna slutade... Då kom Jason inspringande, greppade micken & sa: "Får vi spela en låt till?!?!"... Vad tror ni svaret blev ;)
Men nu till något mer seriöst... När någon som står en nära så är det så svårt att stå vid sidan om & liksom inte kunna hjälpa till... Det är faktiskt nog ett av mina svagaste ögonblick...
Jag är så himla van vid att mer eller mindre alltid kunna fixa det mesta på något sätt... Ofta blir det en ganska okonventionell Lina-lösning... men allt som oftast funkar det...
När jag då står vid sidan som utan möjlighet till att kunna trolla fram en Lina-lösning... Inte kunna torka bort tårar, inte kunna krama om & försäkra att det kommer bli bra eller kunna säga till det onda "bu"... Då blir jag som förlamad...
Ta mig inte fel nu för allt i världen... Jag menar INTE på något sätt att det skulle vara synd om mig... Inte alls... Kanske till & med tvärtom så är det säkert en väldigt nyttig känsla för mig att få vara kvar i & "öva" mig på att inte va "Miss Fix-it"...
Just nu är jag mitt upp i en sådandäringa "övning" & hjärnan har som vanligt gått högvarv för att komma på ett sätt att visa att jag finns där... Till slut efter lite luskande hittade jag ett sätt...
Ett "Care-package" säger ju så mycket när man inte kan säga det själv ❤❤❤
Med det vill jag avsluta med att säga detta braiga citat av en anonym med smart person: "Dansa som om ingen ser dig. Sjung som om ingen hör dig. Lev varje dag som om den vore din sista"
Kärlek!!!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar