Alltså på riktigt!!! De är ta mig tusan det skönaste jag någonsin haft på mig... Det är alltså leggings med fleecefoder... Jag vet, det låter inte överdrivet sexigt men tro mig när jag säger att jag kommer typ aldrig mer ha några andra byxor på mig i resten av livet... Kan bli lite varmt på sommaren dock ;)
Dagens andra tips is coming right up :) Jag har ganska känslig hud (därav anledningen till att jag måste undersöks om det är lagligt här i Svearike att få gifta sig med ett par leggings ;)) & upplever alltid på vintern att hudkrämen inte räcker till utan jag är alltid lite fnasig...
Så i förgår efter kvällstoaletten (kul ord det där ;)) så stod jag kvar i badrummet & suktade efter något mer fetigt :) grubbel grubbel... Tills det plötsligt va solklart för mig...
...jupp, that's right... Olivolja :) det gör så att min hud är som en babyrumpa, len & mjuk... Love it :) & smidigt som tusan, man har alltid både ansiktssmörjmedel & en bas till salladsdressingen med sig ;)
Jag har ju börjar (för ett tillfälle är faktiskt mer än inget & därför en början på något ;)) träna igen efter att kärlekskilona kommit lite smygande & satt sig både här & där... Men något har hänt med mig & min kroppsuppfattning...
Jag va en något störd (& då menar jag mer än normalstördheten som vi alla har ;)) tonåring på många sätt... men inte på något sätt mer än när det gällde mim kroppsuppfattning...
När jag va liten så lekte jag nästan bara med pojkarna, jag hade min egna "mysse & bysse" precis som Emil... Jag hatade (har dock tagit igen detta med råge i vuxen ålder ;)) klänningar & det va en kamp att få i mig i detta plagg... Plus att jag va, rent generellt, mer vild än tam & hade alltid fullt med blåmärke på kroppen...
På den tiden va jag sjukt obrydd om min kropp... Men sen kom puberteten... & de va fan ingen pick-nick... Jag utvecklades först i klassen & kan fortfarande komma ihåg när jag insåg att killarna inte längre tittade på mig & bara såg: "den enda tjejen med eget gevär (min bysse av trä som pappa snickrat) & därför får hon vara prinsessan Leia"
Iaf så följdes många många år av en självtortyr som va ömsom svält & omsom svullande... Allt medan min kroppsuppfattning blev mer & mer snurrig & oavsett hur smal jag blev så va jag aldrig smal nog...
Det största problemet egentligen var att som den pojkflicka jag va så ville jag inte ha vare sig bröst, rumpa eller höfter... & när det va dax att göra Olsson så gav ju så klart gud med båda händerna när det gällde dessa kroppsdelar :) vilket jag ju idag är sjukt glad för men mamma pratar ofta om när hon skulle sy en klänning till mig en gång, till en dansuppvisning, & jag stod & tryckte på mina höftben, arg som ett bi & sa: "Om jag ändå bara kunde skära av dem här"...
& bara för att ni ska förstå hur fin (för jag tycker faktiskt det idag) jag va då så lägger jag upp denna bild (frissen är ett heeelt annat kapitel ;))
Så därför är det så spännande det som hänt nu... Att även om jag är lite rundare både här & där så tror jag faktiskt aldrig jag känt mig så fin som jag gör nu :)
Det är som om jag fått en omvänd släng av Bdd: Body dysmorphic disorder... Sjukdomen när man tycker själv att man är väldigt ful...
hm... undra just om det finns ett namn på min diagnos... Just det, Narcissism ;)
Ha en magisk onsdag mina kära ❤
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar