torsdag 23 augusti 2012

Mental reflektion, snubbel & skratt :)

What's up med Brasilianare & hår?

Kan inte sluta förundras över att det finns så många diverse behandlingar för hår på diverse ställen på kroppen där namnet på något sätt är kopplat till Brasilien... Brazilian blowout, Brazilian keratin thearphy & så klart den välkända brasilianska vaxningen... Om något har svaret på kopplingen så är jag sjukt nyfiken ;)

Gårdagen va en härlig dag på många sätt :) bland annat för att lunchdiskussionen bara spårade ur totalt i hysterisk skrattsalva :)

Det började med en helt vanlig diskussion om husdjur & jag berättade att när jag gick på dagis så hade vi en vandrande pinne som dagdjur... Därefter insåg vi (3 tjejer som diskuterade detta) att vi visste sjukt lite om dessa djur & hade ett nästan obscent intresse för att få reda på lite info :)

Så sagt & gjort... & jag rekommenderar er att han ni en stund över & behöver skratta så gör detsamma... Sjukt sjukt kul...

Extra mycket fastnade vi för en supercharmig sida som heter:



Det måste vara världens skönaste människor som jobbar på detta ställe :) Gå in & kolla på deras filmer som de lagt ut på Youtube... Lägg lite extra märke till filmmusiken de valt, det dramatiska manuset & särskilt rollistan i slutet :) galet härligt!!!

Detta resulterade ju så klart i att Olssons hjärna gick på högvarv efter alla endorfiner som gick loss... Så jag prata ihop mig med mina brudar & bad om lov att få skicka detta mail :)



Om svar, positivt el negativt sådant, kommer återstår att se ;)

En annan grej som hände igår som va sjukt kul... Iaf så här i efterhand ;) Jag blev utbjuden på en spontandejt igår av en kille som jag haft kontakt med länge länge men av massor med anledningar har vi inte kommit till skott & ses i verkliga livet... Men igår va det tydligen dax :)

Eftersom det är ett tag sen vi hade kontakt så va jag inte heelt hundra säker på att jag skulle känna igen honom... men det där är ju bara saker som höjer spänningen lite i livet ;) & jag vet ju att jag från början fann honom intressant & resonera att då bör ju det fortfarande vara så... & det krävs en liten beskrivning av honom för att man ska kunna hänga med i resten av storyn... Det är en helt vanlig svensk kille med typiskt svenska drag (alltså mellanbrunt hår & ljus hudfärg... typ)...

Iaf... Jag kom till mötesplatsen & ser då direkt en kille som möjligtvis skulle kunna vara han... Vi får ögonkontakt så där några sekunder för länge så jag hinner tänka... "nja, kanske... lite osäker"... Jag sänker blicken & ser då den fetaste vigselringen ever... Hinner tänka: "WTF" tätt följt av en mängd svordomar... Men som tur väl är visar det sig att det inte var han eftersom hans sällskap kom gående emot honom...

Så jag pustade ut en sekund... Till någon minut senare det kommer en ny kille emot mig... Jag har lurarna med musik i öronen & ser att denna kille börjar prata med mig... (Denna killen är lång & stor (ser ut som en typisk basketspelare i kroppen)... han är mörkhyad & bryter på kraftig amerikanska...)... Jag tar ut ena luren, tror ju han ska typ fråga om vägen...

Han: "Du ser bekant ut"
Jag: "Nja, det vet jag inte"
Han: "Tänk om du står här & väntar på att ta en fika med mig"
(Jag måste sett ut som om jag sett ett ufo, hade varit sjukt kul att se)
Jag: "Naj... De tror jag inte"
(Här har inte ens tanken slagit mig att det ju faktiskt skulle kunna vara han, bara det att: 1 jag inte känner igen honom. 2: han har en annan kille på bilden)
Han: "Är du helt säker?"
Jag: "Mm... Jag väntar på en annan kille"
Han: "Aha, en annan dag kanske?"
Jag: "??!!!!!?!!!?!!?" (typ)

Sen lullar han iväg... Jag står kvar & då börjar tankarna rulla runt i huvudet... Tänk om det faktisk va han? Han hade ju nästa sjuk precision på varför jag stod just där (något som aldrig hänt på de andra 15267996422689 dejterna jag varit på)... Men om det va han, hur gör jag då? Han är ju 1:inte killen jag trodde. 2:inte en kille som jag attraheras av...

Mitt i grubblande dyker dock "rätt" kille upp & då kände jag ju igen honom... Blev en sjukt rolig start på vår dejt :) vi fick fram en hel teori om hur den andra snubben har just det området som sitt "jaktvatten" & att han cirkulerar i området & fiskar lite då & då... Nåja nog om det...

Har fått en hel del förfrågningar om jag inte kan lägga ut lite bilder på "LinaHolm" (tänker att kungahuset har Drottningholm så är det ju inte mer än rätt att jag oxå har ett Holm ;))...

Tror många har svårt att se hur jag med ALLA mina saker får plats på 18 kvadrat ;)

Så... Här har ni mitt sovrum/vardagsrum/matsal/kök :)



sovrum/vardagsrum/matsal/kök :)



sovrum/vardagsrum/matsal/kök :)



& till slut min hall :)



Dagens fantastiska väder inbjöd till att termen "klänning med stövlar till" fick en helt ny innebörd...



Va på en härlig lunch med fina K när jag höll på att snubbla över mina egna fötter på väg fram när jag såg löpsedeln idag på tidningen (vet inte ens vilken tidning, blev helt bländad av uppslaget): Prinsen naken!!! Jag slutade snubbla så fort jag fattade att det va en av de engelska prinsarna & inte vår alldeles egna... Det va liksom inte lika intressant då längre ;)

Fridens :)



- Posted using BlogPress from my iPhone

2 kommentarer:

  1. Jag avskyr dejting, alla förväntningar som byggs upp för att sedan undra hm, gillar han mig eller nej det gör han kanske inte. Att hela tiden lägga ut en liten bit av sitt hjärta, det känns ändå som att en del av hjärtat försvinner varje gång det går åt helvete...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Fia,

      Vet inte riktigt om vi känner varann men eftersom du varit så gullig & lämnat lite spår efter dig så vill jag ger dig min syn på det här med dejting :)

      Jag dejtar ju såå klart för att hitta stora stora kärleken, för även om det hade varit nimt så är sannolikheten inte så stor att han kommer upp & knackar på min ytterdörr & säger: "Tjohoo, nu är jag här" :)

      Men jag tänker så här... Mitt liv är till 95 % heelt perfekt... Jag är där jag vill yrkesmässigt, jag har världens finaste vänner, en bra familj, jag är frisk... Ja, du förstår :) Det enda som fattas i mitt liv är just passion-kärleken...

      Jag är idag 37 år, planerar att leva till jag är minst 97 ;) alltså minst 60 år till... & helt ärligt så är det en lååång tid... & en lååååång tid av total perfektionism skulle ju potentiellt bli lite trist i längden :) så då gör det ju egentligen inget om HAN kommer till mig när det är bara liiiite mindre kvar av den lååååånga tiden :)

      Sen tänker jag även så här... Jag vet ju med mig själv hur svårt det är för mig att falla för en kille... Det ska ju klicka med personlighet, utseende, humor, värderingar, längden, dofter... Återigen så förstår du vad jag menar :) Lägg då till att det förmodligen är lika svårt för honom att falla... Ja, då förstår man ju att det faktiskt är ganska svårt att dubbelklicka så att säga :)

      Därför dejtar jag egoistiskt :) jag dejtar för min skull... Så länge jag har kul så håller jag på & när jag tycker det sliter eller när det gör ont, då har jag ett uppehåll & slickar mina sår...

      Alltså anställningsprocessen gällande tjänsten som mottagare av min ovillkorliga kärlek är liksom i full process... Det finns några absoluta kriterier, några viktiga & en hel massa obestämda... Men det jag vet är att jag har oftast kul under hela processen bara för att jag vågar & våga måste man för att vinna...

      Den himlastormande kärleken är ett mirakel & de sker ju sällan över en natt... men är absolut värda att vänta på :)

      Hoppas du inte far allt för illa i ditt dejtande Fia... Tänk på att makten för din egna lycka ligger helt i dina händer, oavsett om du träffar skumbergare eller inte... De kan absolut göra det svårare för oss på vår väg, men det är trots allt alltid vi själva som väljer vilket håll våra klackaskor vandrar...

      Va rädd om dig, alltid... Lina :)

      Radera