Socialt handikappad med en knorr...

Jag har ett fantastiskt härligt socialt umgänge som håller mig sysselsatt, som ger mig kärlek & som får mig att skratta & må bra...

Jag kan dock ibland ha lite svårt med att även inse att jag är en individ som har ett hyfsat stort behov av egentid... Ta mig inte fel... Jag gnäller INTE, jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt...

Jag älskar de mina som finns runt mig & skulle långsamt tyna bort & dö om de försvann... Jag har hela tiden en möjlighet att säga tack, men nej tack till inbjudningar... dock vill jag ju sällan eller aldrig vara utan mina vänner :)

& det i kombination med lite gränslöshet gör att jag, sedan jag kom tillbaka hem till Sthlm från Skåne den 10/8, inte haft en enda kväll hemma...

När det då blir en spontan hemmakväll så blir den liksom bara lite extra välkommen... Ni vet, när man köper hem mat, kraschar i sängen vid tv:n & bara ligger där som i koma & njuter i fulla drag av att bara kunna vara :) ikväll blev plötsligt en sådan kväll :)

Ett dilemma för mig då blir att när jag väl vet att jag bara kan krascha & slappna av totalt, då kommer det liksom på en endaste sekund... tröttheten... & bara tanken på att jag måste transportera mig hem känns oöverstigligt... & sen att jag måste gå någonstans för att hämta min hämtmat känns ännu mer svårt...

Men det behövs iofs inte heller så mycket för att återigen göra mig glad i de stunderna :) insåg precis att det ju ligger ett Thai-hak i uppgången från tunnelbana hos mig...alltså måste jag passera detta ställe för att komma hem :) & vips känns det som jag vunnit högsta vinsten :)

May the slappning commence :)


- Posted using BlogPress from my iPhone